Mörker from Hopp by Lunacy

Svenska:
Mörkret i min själ, är tyngden som jag bär varje dag, jorden vänder.
Dimman framför mig, ogenomtränglig, jag ser inget, jag är blind.
Lensen i mitt öga börjar att förmultna, blind inom mig, blind för allt.
Jag vill inte höra, jag vill inte inse vad jag har gjort, vem jag är.

Jag ser mig själv förmultna, jag är nu ingenting, den kropp jag var i, den håller inte mig längre.
Min hjärna äter sig själv, ett självhat, ett självmord. Färgerna i livet, de förmultnar.

Hatet som finns i min själ begravs under jorden - inga känslor kvar, allt är dött.
Apati som tar över, en nihilistisk livstro, varför ska man leva, varför ska man kämpa?
Ingenting spelar någon roll, i slutet ligger vi alla, i våra kistor under jorden.
Våra kroppar blir jord, våra själar flyter bort, ingenting är kvar, från våra liv.

Dunkelheten i vardagen är förtryckande. Att göra samma sak varje dag.
Rutiner som förgör mig, det gör mitt liv till mörker. Ljuset i livet tappar jag, hoppet är nu dött.
Samma dystra vägar, samma dystra människor, allt är detsamma, så är det varje dag.
Ingenting förändras, ingenting är nytt, inget ljus någonstans - vad var meningen ens?

Allt i mitt liv är förbi, jag är en smula av ingenting.
Vem skulle ta sin tid för mig, när jag är så hatisk av mig.
Min paralyserande sociala ängslighet
Förgör något hopp om att leva ett liv, utan att förstöra min stolthet.
Den okontrollerbarheten som definierar mig är vad som kommer tillslut förgöra mig.
Mörkret som är omkring mig slutar aldrig attackera mig, jag kan inte försvara mig, detta kommer förgöra mig.

Nej! Jag är död! Min kropp vid liv.
Vem är du? Som ger mig en hand
i min nöd och räddar mig.
Min skyddsängel som besvarar mig.

Ett nyfunnet hopp för liv, det är bara jag som kan ändra mitt öde.
Det var du som rädda mig, jag skulle varit död utan din hjälp.
I mitt kval var jag rädd, jag hade ingen, jag var död.
Mörkret tog över mig, jag slåss vardag mot min sorg.

Varje dag är tung, tiden den är så sakta. Ingen kan rädda mig från denna verklighet.
Varje andetag, det är ett hinder, allting är krävande, jag kan inte stå ut något mer.

English:
Darkness in my soul, is the weight I have to carry everyday, the earth turns.
The fog infront of me, inpenetrable, I see nothing, I'm blind.
The lens in my eye, starts to decay, blind in me, blind to everything.
I don't want to hear, don't want to realize, what I've done, who I am.

I see myself decay, I am now nothing, the body I was in, holds me no more.
My brain eats itself, a self-hate, a suicide. The colours in life, they decay.

The hate that's in my soul, gets buried underground - no feelings left, everything is dead.
Apathy that takes over, a nihilistic philosophy, why should you live, why should you fight?
Nothing matters anyway, in the end lay we all in our chests underground.
Our bodies becomes earth, our souls float away, nothing is left, from our lives.

The Darkness in everyday is oppressive. To do the same thing everyday.
Routines that destroy me, it makes my life into darkness, The light in life fades, the hope is now dead.
The same sad roads, the same sad people, everything is the same, the same everyday.
Nothing changes, nothing is new, no light anywhere - what was the point even?

Everything in my life is past, I am a crumb of nothingness.
Who would take their time for me, when my personality is so hateful?
My paralysing social anxiety destroys any hope of living a life without destroying my ego.
The uncontrolable impulseness that defines me is what will in the end destroy me.
Darkness that's around me never stops attacking me, I can't protect myself, it will eradicate me.

No! I am dead! My corpse alive.
Who are you? That gives me a helping hand,
in my sorrow and saves me.
My guardian angel that protects me.

A newfound hope for life, only I can change my fate.
It was you who saved me, without your help, I'd be dead.
I was scared in my anguish, I had no one, I was dead.
Darkness took over me, I fight everyday against my sorrow.

Everyday is heavy, time it is so slow. No one can save me from this reality.
Every breath is a hindrance, everything is exhausting, I can't take this no more.

• Death Metal
• Metal
• Swedish Death Metal
• dödsmetal
• Linköping